Alla världar ett stadium nyckelring

Globe-teatern var en teater i London med koppling till William Shakespeare. Det byggdes 1599 av Shakespeares lekföretag, Lord Chamberlains Manar, och förstördes av brand den 29 juni 1613.[3] En andra Globe-teater byggdes på samma plats i juni 1614 och avslutades 1642.[4] En modern återuppbyggnad av Globe, kallad "Shakespeare's Globe", som öppnades 1997, cirka 230 meter (750 ft) från den ursprungliga teatern Vid en undersökning av gamla egendom-uppgifter har det fastställts att den mark som ockuperas av Globe sträcker sig från den moderna Southwark-bron österut till Porter Street och från Park Street söderut till baksidan av Gatehouse Square[1]. Den exakta platsen för byggnaden var dock okänd tills en liten del av stiftelserna, inklusive en originalpierbas, upptäcktes 1989 under parkeringsplatsen bakom Anchor Terrace på Park Street.[6] Stiftelsernas form återges nu på yta.[7] Eftersom de flesta stiftelserna ljuger under 67-70 Anchor Terrace[8] ett börsnoterat byggnad har inga ytterligare utgrävningar tillåtits. Globe ägdes av aktörer som också var aktieägare i Lord Chamberlains Manar. Två av de sex Globe-aktieägarna, Richard Burbage och hans bror Cuthbert Burbage, ägde hela dubblan, eller 25 procent vardera. De andra fyra manar, Shakespeare, John Heminge, Augustine Phillips och Thomas Pope, ägde en enda , eller 12,5 procent. (Ursprungligen var William Kempe avsedd att vara den sjunde partnern, men han sålde ut sin till de fyra minoritetsägarna, lämnat dem med mer än de 10 % som ursprungligen planerades[9]. Dessa ursprungliga proportioner ändrades över tiden när nya hajar lades till. Shakespeares minskade från 1/8 till 1/14, eller ungefär 7 %, under karriären.[10] Globe byggdes 1599 med timmer från en tidigare teater, The Theater, som hade byggts av Richard Burbages far, James Burbage, i Shoreditch 1576. Burbages hade ursprungligen ett 21-årigt hyresavtal för den plats där teatern byggdes, men ägde byggnad direkt. Hyresvärden Giles Allen hävdade dock att byggnad hade blivit hans när hyresavtalet löpte ut. Den 28 december 1598, när Allen firade jul på sitt hem i land, demonterade Carpenter Peter Street, med stöd av spelarna och deras vänner, The Theater stråle med bjälk och transporterade den till gatans vattenfront nära Bridewell. I och med att vädret blev gynnsammare i vår efter förlossades materialet över Themsen för att rekonstruera det som Globe på vissa marshyträdgårdar söder om Maiden Lane, Southwark.[11] Den 29 juni 1613 gick Globe-teatern upp i lågor under en föreställning av Henry den åttonde. En teatrisk kanon som släcks under prestandan, felavfyras, antänder trästrålar och sladdar. Enligt ett av de få överlevande handlingarna ontdes ingen utom en man vars brinnande bröst lades ut med en flaska av ale.[12] Det återuppbyggdes nästa år. Som alla andra teatrar i London stängdes Globe av puritanerna 1642. Den drogs ned 1644 eller något senare - det allmänt citerade dokumentet från rättsakten till den 15 april 1644 har identifierats som en sannolik förfalskning - för att skapa utrymme för löptider Globes verkliga dimensioner är okända, men dess form och storlek kan tillnärmas från en vetenskaplig undersökning under de senaste två århundradena.[14] Av bevisen framgår att det var en tredelad, öppen amfitheater i luft ungefär 100 fot (30 m) i diameter som kunde rymma upp till 3 000 åskådare.[15] Globe visas som runda på Wenceslas Hollars skiss över byggnad, som sedan införlivades i hans graverade "Long View" från London 1647. Under perioden 1988-1989 antydde dock upptäckten av en liten del av Globes stiftelse att det var en polygon på 20 sidor.[16][1] I början av denna etapp fanns det ett område som kallades gruvan,[17] (eller, som härstammar från de gamla varven, varvet)[18] där man för en penny tid. Människor (grundplåtarna) skulle stå på rusningströrelsen tidigare, då golv, för att se resultatet.[19] Under Globe:s utgrävning 1989 påträffades en lagrar av nötskal som pressades ner i smutsgolvet för att bilda ett nytt yta lagrar[6]. Omkring varvet var tre platser mellan stadion och stil, som var dyrare än stående rum. Insida i den moderna återuppbyggnadenEn plattform för rektangulära stadier, även känd som en "apron stage", går ut i mitten på det öppna luft-varvet. Scenen uppmätt ca 13,1 m i bredd, 27 fot (8,2 m) i djup och upphöjdes ca 1,5 m från marken. På det här stadiet fanns det en infångningsdörr för använda av utövande konstnärer att gå in från källarområdet under scenen.[20] Stora kolumner på båda sidor av scenen stödde tak över scenens bakre del. Taket under detta tak kallades "himlen" och var målat med moln och himlar[1]. En fälldörr i himlen gjorde det möjligt för utövande konstnärer att komma ner med någon form av rep och sele. Scenens bakvägg hade två eller tre dörrar på huvudnivån, med ett stängt inre stadium i mitten och en balkong ovanför den. Dörrarna gick in i "däckshuset" (backstegsområdet) där aktörerna klädde sig och väntade på sina ingångar. Balkongen hyste musikerna och kunde också användas för scener som kräver en övre yta, som balkongscenen i Romeo och Juliet. Den ryska projektionsytan täckte scenen, men den kan ha använts endast om uppspelningen krävde det.[12] Som du tycker om det är en pastorkomedi av William Shakespeare som tros ha skrivits 1599 eller tidigt 1600 och först publicerats i folion 1623. Arbetet grundades på Prose romantik Rosalynde i tidigt av Thomas Lodge. Spelets första prestation är osäker, men en prestation vid Wilton House 1603 har föreslagits som en möjlighet. Som du gillar följer den heroin Rosalind när hon flyr förföljelse i sin morbror, tillsammans med sin kusin Celia och Touchstone i domaren, för att hitta säkerhet och slutligen kärlek i skogen i Arden. Historiskt sett har kritikerna reagerat på olika sätt, och vissa kritiker har funnit att arbetet är av lägre kvalitet än andra Shakespearean-verk och vissa har funnit att spelet är underbart förtjänstfullt. Spelet är ett av Shakespeares mest berömd och ofta citerat tal, "Hela världen är en scen" och är ursprung i frasen "för mycket av bra sak". Spelet förblir en favorit bland målgrupperna och har anpassats till radio, film och musikteater. Tecken Domstolen Duke Frederick: Duke Frederick, Duke Seniors lillebror och hans skötare, även Celias far Rosalind, Duke Seniors dotter Celia, Duke Fredericks dotter och Rosalinds kusin Touchstone, en rättsdåre Le Beau, en kurirer Charles, en brottare The Exiled Court of Duke Senior in the Forest of Arden: Duke Senior, Duke Fredericks storebror och Rosalinds far Jaques, en missnöjd, melankoly lord Amiens, en närvarande lord och musiker Husehold of the avlidne Herr Roland de Boys: Oliver, den äldsta sonen och deras Jacques, den andra sonen som kort dök upp i slutet av pjäsen Orlandand o, yngsta sonen Adam, en trogen gammal tjänare som följer Orlando in exile Dennis, Oliver's servant Land folk i Forest of Arden: Phebe, en herde Silvius, en shepherd Audrey, en land-flicka Corin, en äldre herde William, en land man Herr Oliver Martext, en förbannelse Andra: Lords och dam i Duke Freke Himmelcks domstol Lords i Duke Seniors skogsdomstol Pages och musiker Hymen, en karaktär som förekommer i en lek inom spelet; giftermål gud, som förekommer i en masque [redigera] Synopsis Wrestling-scenen från As You like, Francis Hayman, c. 1750.Pjäsen är satt i en damm i Frankrike, men de flesta åtgärderna tar ställe på en plats som kallas "Ardens skog". Frederick har sumpat hertigdömet och exilerat sin storebror Duke Senior. Dukes dotter Rosalind har fått stanna i rätten eftersom hon är den närmaste vännen och kusin till Fredericks enda barn, Celia. Orlando, en ung kungadömsman som fallit i kärlek vid första ögonkastet av Rosalind, tvingas fly från sitt hem efter att ha förföljts av sin äldre bror Oliver. Frederick blir arg och banishes Rosalind från domstol. Celia och Rosalind bestämmer sig för att fly tillsammans med jester Touchstone, med Rosalind förklädd som ung man. Rosalind, som nu är förklädd till Ganymede ("Joves egen sida"), och Celia, numera förklädd till Aliena (latin för "främling"), anländer till Ardens arcadiska skog, där den exilherke nu lever med vissa anhängare, däribland "melancholy Jaques", som förs till oss och väjer över slakten på en hjort. "Ganymede" och "Aliena" möter inte direkt hertigen och hans kamrater, eftersom de möter Corin, en utfattig hyresgäst, och erbjuder sig att köpa sin masterbod. Audrey av Philip Richard MorrisOrlando och hans tjänare Adam (en roll som Shakespeare själv möjligen spelar, även om denna historia är apokryfisk)[1] hittar samtidigt hertigen och hans manar och bor snart med dem och skickar förenklade kärlek-dikter till Rosalind på träd. Rosalind, även i kärlek med Orlando, träffar honom som Ganymede och låtsas råda honom att bota honom för att vara i kärlek. Ganymede säger att "han" tar Rosalinds ställe och "han" och Orlando kan agera utifrån sitt förhållande. Under tiden har herdeboten Phebe, med vilken Silvius är i kärlek, fallit i kärlek med Ganymede (faktiskt Rosalind), även om "Ganymede" ständigt visar att "han" inte är intresserad av Phebe. Land-bumpkin William har också gjort stora framsteg mot den tråkiga getbesättningsflickan Audrey, och försök att gifta sig med henne innan hans planer omintetgörs av Touchstone, som är i kärlek med Audrey. Slutligen förs Silvius, Phebe, Ganymede och Orlando samman i en diskussion med varandra om vem som ska få vem. Ganymede säger att han kommer att lösa problemet genom att Orlando lovar att gifta sig med Rosalind och Phebe lovar att gifta sig med Silvius om hon inte kan gifta sig med Ganymede. Nästa dag avslöjar Ganymede att han är Rosalind, och eftersom Phebe har funnit att hennes kärlek är falsk slutar hon med Silvius. Orlando ser Oliver i skogen och räddingar honom från en leoness, vilket får Oliver att ångra sig för att ha misshandlat Orlando (vissa direktörer behandlar detta som en saga, snarare än som verklighet). Oliver möter Aliena (Celias falska identitet) och faller i kärlek med henne, och de samtycker till att gifta sig. Orlando och Rosalind, Oliver och Celia, Silvius och Phebe samt Touchstone och Audrey är alla gifta på slutscenen, varefter de upptäcker att Frederick också har avslöjat sina fel, beslutat att återställa sin legitima bror till dukedom och ta ett religiösa liv. Jaques, som alltid är melankoli, avstår från sin inbjudan att återvända till domstolen och föredrar att stanna kvar i skogen och att leva religiösa. Rosalind talar en epilog till publiken och lovordar både manar och kvinnor i publiken. [Redigera] Datum och text Spelet fördes in i Stationers Company register den 4 augusti 1600, men det skrevs inte förrän det togs upp i första Folion 1623. [Redigera] Att Setting Arden är högst sannolikt en toponym för en skog nära Shakespeares hemstad Stratford-upon-Avon. I Oxford Shakespeare-upplagan rationaliseras denna geografiska diskrepans genom att man utgår från att "Arden" är en anglisering av det skogstrade Ardennes-området i Frankrike (där Lodge satte sin saga[2]) och ändrar stavningen för att återspegla detta. Andra upplagor behålla Shakespeares "Arden"-stavning, eftersom man kan hävda att pastoralläget är en fantastisk värld där geografiska detaljer är irrelevanta. I Arden-upplagan av Shakespeare antyds att "Arden" i namn kommer från en kombination av den klassiska regionen Arcadia och den bibliska trädgården Eden, eftersom det finns ett starkt samspel mellan klassiska och kristna trossystem och filosofier i spelet. Dessutom var Shakespeare i mor i namn Mary Arden, och namn i skogen kan också vara en pun på detta.[citationstecken behövs] [redigera] Prestanda Det finns inga säkra uppgifter om några prestationer före återställningen. Det finns dock en möjlig prestation vid Wilton House i Wiltshire, sätet land i Pembroke Earls. William Herbert, 3:e Earl of Pembroke var värd James I och hans domstol vid Wilton House från oktober till december 1603, medan Jacobean London led av en epidemi av buboniskt pest. Kung Manar betalades 30 pund till kom till Wilton House och presterade för Kung och domstolen den 2 december 1603. En Herberts familjetradition hävdar att pjäsen fungerade som du vill.[3] Under den engelska restaureringen tilldelades företaget Kung 1669 royalets mandat. Det är känt att det har handlats i Drury Lane 1723, i en anpassad form som heter Kärlek i en skog. Colley Cibber spelade Jaques. En annan Drury Lane-produktion, 17 år senare, gick tillbaka till Shakespearean-texten (1740)[4]. Bland de märkbara nyproducerade filmerna av As you like finns 1936 Old Vic Theater Production Starring Edith Evans och Shakespeare Memorial Theater 1961 som började på Vanessa Redgrave. Den mest långvariga Broadway-produktionen startade Katharine Hepburn som Rosalind, Cloris Leachman som Celia, William Prince som Orlando och Ernest Thesiger som Jacques, och leddes av Michael Benthall. Den sprang för 145 föreställningar 1950. En annan anmärkningsvärd produktion var vid 2005 års Stratford-festival i Stratford, Ontario, som fastställdes på 1960-talet och som innehöll Shakespeares texter som satts till musik skriven av Barenak Dam. [Redigera] Robert Walker MacbethScholars har länge motsatt sig det kritiska svaret från Rosalind om pjäsens förtjänster. Kritiker från Samuel Johnson till George Bernard Shaw har klagat på att det saknas i den högkonst som Shakespeare var kapabel till. Shaw tyckte om tänka att Shakespeare skrev pjäsen som en ren krona och signalerade sin egen halvdulande uppfattning om arbetet genom att kalla det som du gillar det - som om lekmannen inte höll med. Tolstoy protesterade mot att tecknen var omoraliska, och Touchstones ständiga clowning. Andra kritiker har funnit underbart litterärt värde i arbetet. Harold Bloom har skrivit att Rosalind är bland Shakespeares underbarare och mest realiserade kvinnliga karaktärer. Trots kritiska dispyter är spelet fortfarande en av Shakespeares mest uträttade kamrater. De genomarbetade omvändningarna av genderna i historien är av särskilt intresse för moderna kritiker som är intresserade av gender. Genom fyra lektioner - som i Shakespeares dag skulle ha spelats av en pojke - måste Rosalind dölja sig som pojke, varpå den rustiska Phoebe (som också spelas av en pojke) blir imprometterad med denna "Ganymede", en namn med homoerotiska övertoner. I själva verket är det så att stater, som Rosalind talade om för publiken, uttryckligen säger att hon (eller åtminstone den skådespelare som spelar henne) inte är en kvinna. [redigera] Religiösa för teman [redigera] Skalad illustration för Shakespeare's As you like it by Émile Bayard (1837-1891). "Rosalind ge Orlando a chain of Wisconsin Professor Richard Knowles, redaktör för 1977 års New Variorum-utgåva av denna pjäs, beskrev i sin artikel "Myth and Type in As You like"[5] hur pjäsen innehåller mytologiska hänvisningar, särskilt till Eden, Hercules och Jesus. Han kunde emellertid inte fastställa någon varaktig, påstådd betydelse och drog därför slutsatsen att det inte kunde vara ett påstått spel. Andra forskare har dock hävdat att pjäsen faktiskt har en konsekvent, påstådd betydelse och att detta kan omvandlas till produktion. [Redigera] Språklag II, scen 7, har en av Shakespeares mest berömd monologer, som stater: "Hela världens scen och alla manar och kvinnor är bara spelare. De har sina utgångar och entréer, och en man spelar många olika roller under sin tid." Denna monolog för berömd talas av Jaques. Det innehåller arresterade bilder och figurer i tal för att utveckla den centrala metaforen: en människas livslängd är en lek i sju akter. Dessa handlingar, "sju åldrar", börjar med "spädbarnet/Mewling och puking i sjuksköterskans arm" och arbetar genom ytterligare sex livliga verbal sketcher som kulminerar i "andra barnslighet och blott lömska, Sans-tänder, sans öga, sans-sans-smak, sans allt." [Redigera] Pastorläge Walter Deverell, The Mock Giftermål of Orlando och Alalalo. 1853 Temat pastorkomedi är kärlek i alla dess skepnader i ett rytskt sammanhang, äktan kärlek som präglas av Rosalind står i kontrast till Orlandos sentimentaliserade oro, och de osannolika händelser som satte de stadsbor som ville hitta exil, fred eller frihet i ett skogsområde är inte mer orealistiska än strängen I skogen stöter man på slumpartade händelser, vilket leder till att man provocerar bort en del av ritningen och karaktärsutvecklingen. Den första rättsaktens huvuduppgift är bara en brottningsmatch, och åtgärderna under hela processen avbryts ofta av ett sång. När allt kommer omkring kommer Hymen själv för att välsigna bröllop-festligheterna. William Shakespeare's play As you like It hamnar helt klart i pastorala Romantik-genren, men Shakespeare användor inte bara genren, han utvecklar den. Shakespeare använde också pastoralgenren i som du tycker om den för att "kasta ett kritiskt öga på metoder i social som orsakar orättvisa och missnöje, och för att göra roligt av antisocial, dumt och självdestruktivt beteende", vilket tydligast sker genom temat kärlek, som kulminerade i ett förkastande av begreppet traditionellt Petrarchan älskare[6]. De lagrar-karaktärsmännen i vanliga situationer var välkända material för Shakespeare och hans åhörare. Det är den lätta reparatören och bredden på subjekt som tillhandahåller texter som sätter ett nytt frimärke på förhandlingarna. I mitten står Rosalinds optimism i kontrast till Jaques kvinnofientliga melankoli. Shakespeare skulle ta upp några av de teman som tas upp senare på större allvar: insättaren Duke och herke i exil tillhandahåller teman för åtgärd och Tempest. En pjäs som blir slumpartad i skogen och flera kärlek-affärer, allt i en serene pastorala miljö, har av många regissörer visat sig vara särskilt effektiv och spridd utomhus i en park eller liknande plats.