Phantastes: Damen på det marmorerade vykortet Vykort

"Just där stigen tycktes ta slut, reste sig en stor klippa, helt övervuxen med buskar och krypande växter, några av dem i full och praktfull blomning: dessa dolde nästan en öppning i klippan, till vilken stigen tycktes leda. Jag gick in, törstig efter den skugga den lovade. Vilken förtjusning jag kände då jag fann en klippcell, där alla vinklar var rundade med riklig mossa, och varje avsats och utsprång var fylld med vackra ormbunkar, vars formrikedom, gruppering och nyanser verkade på mig som en dikt; ty en sådan harmoni kunde inte existera om de inte alla samverkade till något gemensamt mål! En liten källa med det klaraste vatten fyllde en mossig fördjupning i ett hörn. Jag drack