President Barack Obama Inviguration Adress Poster

Fullt om den amerikanska presidenten Barack Obamas invigning i adress i tisdags. Barack Obama, en demokrat, svor in på Huvudstad som den 44:e presidenten i USA omkring 12.00 EST och tog över från president George W. Bush, en republikan. Detta är ett dokument som, med undantag för ord, motsvarar Barack Obamas godkännande av tal i Denver, Colorado den 28 augusti 2008, vilket också finns på mitt Zazzle-galleri. Invigningstexten i Tal: "Mina landsmän: Jag står här i dag ödmjuk inför den uppgift vi har framför oss, tacksam för det förtroende ni har hyst, med tanke på de uppoffringar som våra förfäder har gjort. Jag tackar president Bush för hans tjänst till vår nation, liksom den generositet och det samarbete han har visat under hela denna övergång. Fyrtiofyra amerikaner har nu avlagt presidented. Ord har talat under stigning tider av välstånd och det ännu värre vattenen av fred. Ändå tas så ofta maten mitt i molnen och stormar. I dessa ögonblick har Amerika inte bara fortsatt på grund av skickligheten eller visionen hos de höga tjänstemännen, utan för att vi i folkgruppen har förblivit trogna våra fanbärares ideal, och trogna våra grunddokument. Så har det varit. Så det måste vara med generation från amerikanerna. Att vi befinner oss mitt i krisen är nu väl känt. Vår nation är i krig, mot ett långtgående nätverk av våld och hat. Vår ekonomi är kraftigt försvagad, till följd av girighet och oansvarighet från vissa personers sida, men också vårt kollektiva misslyckande att göra svåra val och förbereda nationen för en ny tidsålder. Hem har varit borttappad, arbetstillfällen har försvunnit, företag har lagts ned. Vår hälso- och sjukvård är för dyr, vår skolor misslyckas för mycket, och varje dag får vi ytterligare bevis på att vårt sätt att använda energi stärker våra motståndare och hotar vår planet. Detta är krisindikatorer, subjekt till uppgifter och statistik. Mindre mätbart men inte mindre djupgående är en förtroendefull spridning över hela vårt land - en häpnadsväckande rädsla för att Förenta staternas nedgång är oundviklig och att nästa generation måste sänka blicken. I dag säger jag till er att de utmaningar vi ansikte står inför är verkliga. De är allvarliga och de är många. De kommer inte att mötas lätt eller inom en tidsrymd i kort. Men vet det, Amerika - de kommer att uppfyllas. Den här dagen samlas vi för att vi har valt hopp framför rädsla, enighet över konflikter och oenighet. I dag är det vår kom att utropa ett slut på de småaktiga klagomål och falska löften, de beskyllningar och utslitna dogmer som alltför länge har strypt vårt politik. Vi är fortfarande en ung nation, men i orden av Scripture är det dags för kom att lägga det barnsliga sak åt sidan. Det är dags att på nytt bekräfta vår uthålliga anda, att välja vår bättre historia, att föra vidare denna ädla gåva, denna ädla idé, från generation till generation: det Guds givna löfte att alla är jämlika, alla är fria och alla förtjänar en chans att fullfölja sin fullt av lycka. Genom att på nytt bekräfta vår nations storhet förstår vi att storhet aldrig är givet. Det måste förtjänas. Vår resa har aldrig varit att skära ned kort eller bosätta sig för mindre. Det har inte varit väg för de fega - för dem som föredrar fritid framför arbete, eller som bara söker rikernas och famnens njutning. Snarare har det varit risktagarna, dårarna, skaparna av sak - några berömda men oftare obskyra manar och kvinnor i sitt arbete, som har fört oss det långa, hårda väg mot välstånd och frihet. För oss packade de upp sina få världsägelser och reste över hav för att söka ett nytt liv. För oss var de fulla av sopor och bosatte Västern. De genomled piskans lash och plöjde den hårda jorden. För oss kämpade de och dog, i ställe som Concord och Gettysburg, Normandie och Khe Sahn. Gång på gång kämpade och offrade manar och kvinnor och arbetade tills deras händer var rått, så att vi skulle kunna leva ett bättre liv. De såg Amerika som större än summan av våra individuella ambitioner, underbarare än alla skillnader i födelse, välstånd eller fraktion. Detta är den resa vi fortsätter i dag. Vi förblir den mest välmående, mäktiga nationen på jorden. Våra arbetstagare är inte mindre produktiva än när krisen började. Våra tankar är inte mindre uppfinningsrika, våra varor och tjänster behövs inte mindre än förra veckan, förra månaden eller förra året. Vår kapacitet förblir oförminskad. Men vår tid att stå här, att skydda snäva intressen och skjuta upp obehagliga beslut - den tiden har säkerligen passerat. Från och med i dag måste vi plocka oss själva, damma av oss själva och börja om från början med att göra om Amerika. För överallt där vi letar finns det arbete att göra. Ekonomins tillstånd kräver handling, djärvt och snabbt, och vi kommer att agera - inte bara för att skapa nya arbetstillfällen, utan för att ljuga en ny grund för tillväxt. Vi kommer att bygga de vägar och broar, elnäten och det digitala linjer som matar vår handel och binder oss samman. Vi kommer att återställa vetenskapen till dess rättmätiga ställe och utnyttja teknikens möjligheter att höja kvaliteten på hälso- och sjukvården och sänka kostnaderna för den. Vi kommer att utnyttja sol, vinden och marken för att driva våra bilar och våra fabriker springa. Och vi kommer att förändra vårt skolor och uppfylla kraven från en ny tidsålder. Allt detta kan vi göra. Och allt detta kommer vi att göra. Nu finns det några som ifrågasätter i våra ambitioner - som hävdar att vårt system inte kan tolerera för många stora planer. Deras minnen är kort. För de har glömt vad land redan har gjort, vad fritt manar och kvinnor kan åstadkomma när fantasi gås med till ett gemensamt syfte och behovet av mod. Det cynikerna misslyckas förstå är att marken har skiftat under dem - att de gamla politiska argument som har konsumerat oss så länge inte längre gäller. Den fråga vi ställer i dag är inte om vår regering är för stor eller för liten, utan om den fungerar - om den hjälper familjer att hitta ett arbete till en anständig lön, vård som de har råd med, ett pension som är värdigt. Där svaret är ja har vi för avsikt att gå vidare. Där svaret är nej, slutar programmen. Och de av oss som förvaltar allmänhetens dollar kommer att ställas till svars - att spendera klokt, att reformera dåliga vanor och göra vårt arbete i dagsljuset - för först då kan vi återställa det livsviktiga förtroendet mellan ett folk och deras regering. Frågan är inte heller om marknaden är en kraft för bra eller sjukdom. Dess makt att skapa välstånd och öka friheten är oöverträffad, men denna kris har påmint oss om att utan ett vaksamt öga kan marknaden rycka ut ur kontrollen - och att en nation inte kan blomstra länge när den bara gynnar de välmående. Framgången för vår ekonomi har alltid varit beroende inte bara av storleka på vår bruttonationalprodukt, utan av att vi når vårt välstånd, av vår förmåga att ge alla villiga hjärtan möjlighet - inte av välgörenhet, utan för att det är den säkraste vägen till vår gemensamma bra. När det gäller vårt gemensamma försvar avvisar vi som falskt valet mellan vår säkerhet och våra ideal. Vårt Founding fathers, som står inför risker som vi knappast kan föreställa oss, har utarbetat en stadga för att garantera rättsstaten och människans höger, en stadga som utvidgas av generation blod. Dessa ideal tänder fortfarande världen, och vi kommer inte att ge upp dem för opportunitetens skull. Och så till alla andra folk och regeringar som tittar på i dag, från de stora huvudstäderna till den lilla by där min far föddes: vet att Amerika är en vän till varje nation och varje man, kvinna och barn som söker en framtid av fred och värdighet, och att vi är redo att leda gång mer. Kom ihåg att generation tidigare stod inför fascism och kommunism, inte bara med missiler och tanker, utan med starka allianser och bestående övertygelser. De förstod att vår maktpolitik inte kan skydda oss, och inte heller ger den oss rätt att göra som vi vill. I stället visste de att vår makt växer genom sin försiktiga använda. Vår säkerhet härrör från vår saks rättvisa, kraften i vårt exempel, de sansade kvaliteterna av ödmjukhet och återhållsamhet. Vi är innehavare av detta arv. Med hjälp av dessa principer i gången mer kan vi möta de nya hot som kräver ännu underbarare insatser - ännu underbarare samarbete och förståelse mellan nationer. Vi kommer att börja lämna Irak på ett ansvarsfullt sätt till dess folk och skapa en surt förtjänstfull fred i Afghanistan. Med gamla vänner och före detta vänner kommer vi oförtröttligt att arbeta för att minska kärnvapenhotet och rulla tillbaka spöket från en uppvärmningsplan. Vi kommer inte att be om ursäkt för vårt sätt att leva, och vi kommer inte heller att vackla i dess försvar, och för dem som försöker nå sina mål genom att framkalla terror och slakta oskyldiga säger vi nu till er att vår anda är starkare och inte kan brytas. Ni kan inte besegra oss, och vi kommer att besegra er. För vi vet att vårt lapptäckesarv är en styrka, inte en svaghet. Vi är en nation av kristna och muslimer, Judar och hinduer - och icke-troende. Vi formas av varje språk och kultur, som är hämtad från varje del av denna jord, och eftersom vi har smakat det civila krig och segregationens bittra vilja, och kommit ur det kapitlet om mörk starkare och mer enat, kan vi inte låta bli att tro att det gamla hatet någon gång kommer att passera, att stammens linjer snart kommer att upplösas, att när världen blir mindre kommer vår gemensamma mänsklighet att visa sig, och att Amerika måste spela sin. roll för att inleda en ny era av fred. För den muslimska världen söker vi en ny väg framåt, grundad på ömsesidigt intresse och ömsesidig respekt. Till de ledare i hela världen som försöker så konflikter eller skylla sitt samhälles missförhållanden på Västern - vet att ert folk kommer att döma er efter vad ni kan bygga, inte vad ni förstör. Till dem som klamrar sig fast vid makten genom korruption och bedrägeri och genom att tysta oliktänkande, vet att ni står på fel sida av historien, men att vi kommer att sträcka ut en hand om ni är villig att frigöra er fist. Till människorna i fattiga nationer lovar vi att arbeta tillsammans med er för att få era jordbruk blomstrande och låta vatten flyta, att föda upp svältande kroppar och mata hungriga sinnen. Och till de nationer som vår som har relativt mycket säger vi att vi inte längre har råd med likgiltighet för lidande utanför vårt gräns, och vi kan inte heller konsumera världens resurser utan hänsyn till verkan. Världen har nämligen förändrats, och vi måste ändra oss. Med tanke på den väg som vi har framför oss minns vi med ödmjuk tacksamhet de modiga amerikaner som just nu patrullerar avsides öknar och avlägsna berg. De har något att berätta för oss i dag, precis som de fallna hjältarna som ljuger i Arlington viskar genom århundradena. Vi hedrar dem inte bara för att de är väktare av vår frihet, utan för att de förkroppsligar tjänstens anda, en vilja att hitta mening i något underbarare än de själva. Och ändå är det just nu - ett ögonblick som kommer att definiera ett generation - just denna anda som måste bebos av oss alla. Hur mycket regeringen än kan och måste göra är det i slutändan det amerikanska folkets tillit och beslutsamhet som denna nation är beroende av. Det är vänligheten att ta emot en främling när nivåerna bryts, de anställdas osjälviskhet, som hellre vill skära ned på sina arbetstider än se en vän förlora sitt arbete, som ser oss genom våra mörkaste timmar. Det är brandmännens mod att storma en trappa fylld med rök, men också föräldrarnas vilja att vårda ett barn, som till slut avgör vårt öde. Våra utmaningar kan bli nya. De instrument som vi möter dem med kan vara nya. Men de värderingar som vår framgång beror på - hårt arbete och ärlighet, mod och rent spel, tolerans och nyfikenhet, lojalitet och patriotism - är dessa sak gamla. Dessa sak är sanna. De har varit den tysta kraften för framsteg under hela vår historia. Vad som då krävs är en återgång till dessa sanningar. Det som krävs av oss nu är en ny ansvarsperiod - ett erkännande från varje amerikans sida att vi har skyldigheter gentemot oss själva, vår nation och världen, skyldigheter som vi inte på ett uppriktigt sätt accepterar utan snarare griper oss in med glädje och fasthet i vetskapen om att det inte finns något som är så tillfredsställande för andan, så att vår karaktär definieras, än ge oss alla till en svår uppgift. Detta är det prisa och löftet om medborgarskap. Detta är källan till vårt förtroende - den kunskap som Gud uppmanar oss att forma ett osäkert öde. Detta är innebörden av vår frihet och vår tro - varför manar och kvinnor och barn från varje tävling och varje tro kan gå med i firande över detta storslagna mall, och varför en man vars far för mindre än sextio år sedan kanske inte hade serverats på en lokal restaurang nu kan stå framför er för att ta en större helig ed. Så låt oss denna dag minnas vem vi är och hur långt vi har rest. Under det år då Amerika föddes, under de kallaste månaderna, fyllde ett litet antal patrioter av döende campingbränder vid en isig flods stränder. Kapitalet övergavs. Fienden gick framåt. Snö var nedfläckad med blod. Vid en tidpunkt då resultatet av vår revolution var högst tveksamt beordrade far i vår nation att dessa ord skulle läsas upp för folket: "Låt det bli sagt till den framtida världen...Det på vintern, när inget annat än hopp och dygd kunde överleva...att staden och land, som var oroade över en gemensam fara, kom fram för att träffas." Amerika. Låt oss i ansikte av våra gemensamma faror, denna vinter av vårt lidande, komma ihåg detta tidlösa ord. Låt oss med hopp och dygd modiga gången mer av isigens strömmar och utstå vilka stormar som kan komma att kom. Våra barns barn sade att när vi testades vägrade vi att låta denna resa sluta, att vi inte vände oss tillbaka eller vackade, och med ögon fixat vid horisonten och Guds nåd på oss, fortsatte vi denna underbara gåva av frihet och levererade den tryggt till framtida generation." Barack Obama Inauguration Tal 20 januari 2009