Shakespeare Sonnet 73 (LXXIII) på Parchment Pappersservett

Vad skulle livet vara utan poesi i allmänhet - eller Shakespeare i synnerhet? För ett tag sedan bestämde jag mig för att tillverka produkter med Shakespeares sonnät, men jag kände att min design var lite ouppfylld vid den tidpunkten, så jag ändrade den lite till något som jag tycker om mer. Traditionell men originell. Bakgrunden är ett parchment som jag gjorde ett tag tillbaka i struktur, och jag hittade också ett kalligrafiskt typsnitt för det som har det nästan unika kännetecknet att ha både historisk tyngd och modern läsbarhet. Uppenbarligen finns det många låtar att ta sig igenom, så om du vill ha den här designen, men inte kan hitta ditt favoritarbete på barden som redan finns i den, så skicka e-post till mig på mail@galleryhakon.com för att informera mig och jag kommer till den högerna. Just detta är sonnet 73 (LXXIII), som lyder: Den tiden på året som ni kanske beter mig när gult lämnar, eller ingen, eller några, häng på de ben som skakar mot kallet, Bare-förstörda koirer, där sen de söta fåglarna sjöng. I mig ser du dagens vrister som efter solnedgången i västern, som vid och vid svart nattskiva tar bort, Döds andra själen, att sälar är i vila. I mig ser du hur en sådan brand glöms upp, att på askan av hans ungdom ljuger, som om dödsbädden, varefter den måste gå ut, konsumerade med den som det var näring vid. Det här uppfattar du, som gör din kärlek starkare, så bra till kärlek, som du måste lämna länge.