Den Vördnadsvärde Beda Predikar (P 008; Bön)

Tjänare åt Gud, Vördnadsvärd, Salig, Helgon - i den moderna kanonisationsprocessen stiger en kandidat till helgonstatus genom leden. Emellertid har tillnamnet ’Vördnadsvärd’ som ges åt St. Beda mindre att göra med process än med den aktning med vilken han betraktades av sina samtida. Född 672 eller 673 av en adlig familj i nordöstra England, Beda, vars namn på fornengelska kan betyda ’bön’, sändes till det benediktinska klostret St. Peter i Monkwearmouth vid sju års ålder för att utbildas, kanske som förberedelse för det religiösa livet. Ehuru Beda flyttade till St. Paul i Jarrow, det andra huset i dubbelklostret, lämnade han aldrig det benediktinska livet. I Jarrow levde han ut sina dagar som präst i bön, i studier och, framför allt, i skrivande. Han dog av naturliga orsaker år 735. + Idag är Beda mest känd för sin Kyrkohistoria över det engelska folket som har gett honom titeln ’Engelsk historieskrivnings fader.’ Emellertid var han en polymatiker. En skicklig lingvist och översättare gjorde han de tidiga kyrkofädernas skrifter tillgängliga på engelska. Han skrev krönikor, bibelkommentarer, helgonlegender, grammatikor och predikningar. Hans intresse för computus (datering av historiska och kyrkliga händelser, särskilt påsken) populariserade B.C./A.D.-systemet som fortfarande används idag. Han skrev till och med poesi på både latin och på folkspråket engelska. För sina teologiska arbeten utsågs Beda till Kyrkolärare år 1899, den ende infödde engelsman som innehar titeln. + Bilden här är en enkel sådan: Klädd i den lösa, kappeliknande, benediktinska habiten med dess typiskt långa, vida ärmar, höjer en flintskallig och gråskäggig Beda sin högra hand i en talande gest och håller en uppslagen bok från vilken han predikar i sin vänstra. + St. Beda den Vördnadsvärde är lektorernas skyddshelgon. + Den korta bönen med början ”Må Herrens Ord…” sägs före evangelieläsningen under