S:t Philomena räddas från drunkning Kakelplatta

Den 24–25 maj 1802 upptäcktes i katakomberna vid S:ta Priscilla vid Via Salaria i Rom, mänskliga kvarlevor i en grav förseglad med tre kakelplattor. Plattorna var dekorerade med palmer, pilar, ankare och ett murgrensblad och bar inskriptionen, när den blev ordentligt omarrangerad: ’Pax Tecum Filumena’, det vill säga ’Fred vare med dig, Filomena’. Enligt den heliga själv uppenbarelser var S:ta Filomena (ca 291-ca 304) en ung grekisk jungfru som vigdes till Gud och som led martyrdöden under Diocletianus regeringstid. Efter att ha avvisat den romerske kejsaren för sin kärlek till Kristus utsattes hon för en rad tortyrer (såsom piskrapp) och mordförsök (beskjuten med pilar och dränkt med ett ankare fastbundet vid halsen). Då dessa försök misslyckades att döda henne, avrättades hon slutligen genom halshuggning. Bilden på denna keramiska platta är från en litografi från mitten av 1800-talet som användes som plansch i en icke identifierad bok och framställer S:ta Filomena då hon räddas från att drunkna av två änglar. Kanoniserad av påve Gregorius XVI men aldrig inskriven i det romerska Martyrologiet, undertrycktes S:ta Filomenas kyrkogodkända vördnad år 1961 trots att hon hade blivit dyrkad i över 150 år och av en rad människor som själva blev helgon - S:t Johannes Vianney och S:t Damien de Veuster för att bara nämna två. (Varför? Det är en lång historia - för lång för att tas upp här.) Ändå åtnjuter den älskade lilla helgonet fortfarande en utbredd privat vördnad av lekmän. S:ta Filomena är de späda barns, barnens och de un