St. Winifred av Wales (P 002)

St. Winifred* är en walesisk jungfrumartyr från 600-talet. Hon fick utbildning i tron av sin farbror St. Beuno Gasulsych och avlade ett privat kyskhetslöfte i tidig ålder. En dag när hennes föräldrar var i kyrkan blev hon antastad av en missnöjd friare som sprang henne ned med häst när hon flydde hans närmanden till fots. Han högg av hennes huvud nära trappan till kyrkan där hennes farbror höll mässa. + I konsten klassificeras St. Winifred som en cephalophore [från grekiska: κεφάλι (kefáli) = huvud + φορέας (foréas) = bärare], det vill säga hon är en helgon som halshöggs och bär sitt eget avhuggna huvud. St. Denis av Paris är arketypen för denna grupp. Det sägs att när han halshöggs gick han 6 km från sin avrättningsplats på Montmartre (Martyrernas kulle) till platsen för sin framtida katedral medan han bar sitt huvud och predikade hela tiden. + Av de mer än hundra cephalophorerna är bara en handfull kvinnliga helgon. Om det inte gör henne ovanlig nog, så gör detta det: St. Winifred levde vidare i 15 år till! Hennes farbror och andlige rådgivare St. Beuno Gasulsych satte tillbaka hennes huvud på hennes axlar och hon levde upp igen! + På platsen där hon förlorade sitt huvud sprang en källa fram ur jorden. Den blev känd som St. Winifreds brunn. Under århundradena blev den en berömd pilgrimsplats och läkekälla med ett stort kapell byggt över den. I dag är den känd som ”Wales Lourdes”. + Cephalophorer utgör en konstnärlig utmaning. Flera alternativ finns beroende på medium, antalet huvuden som avbildas och om huvudena är glorifierade eller inte. Ett helgon kan avbildas med en icke glorifierad nackstump som håller ett icke glorifierat huvud. Detta är den absolut vanligaste skulptörens val – men inte det enda. Mer variation finns i tvådimensionella konstformer. Här har till exempel St. Winifred en gloria där hennes huvud en gång satt och huvudet hon bär har en gloria också. Några helgon är till och med ”halv”-cephalophorer: De bär endast kronor från sina delvis avhuggna huvuden. Men det är en historia för en annan dag! + Som nämnts ovan levde St. Winifred ytterligare 15 år efter sin halshuggning och återupplivning och fick sitt hjärtas önskan uppfylld. Under denna andra chans i livet blev hon nunna, grundade flera kloster och tjänstgjorde som abbedissa. Även om hon senare dog av naturliga orsaker räknas hon fortfarande som martyr. + St. Winifreds attribut inkluderar svärdet hon halshöggs med, källan som sprang fram där hennes huvud landade, hennes religiösa kläder och – naturligtvis – hennes avhuggna huvud. + St. Winifred är skyddshelgon för (norra) Wales och åkallas mot oönskade närmanden. + Högtid: flyttad till 3 november eftersom 2 november är Alla själars dag + Bildkälla (P 002): Antik bild av St. Winifred från ett sent 1800-tals fromhets tryck i kromoxylografi, ursprungligen publicerad av Friedrich Pustet, Regensburg, New York och Cincinnati. Från designerns privata samling av religiösa efemera. + *”i”:et och ”e”:t i St. Winifreds namn verkar vara nästan utbytbara. Varianter av stavningar inkluderar: Winfred, Winefred, Winfride, Wenefrida, osv. I själva verket har vi sett olika stavningar användas i samma dokument! På walesiska heter hon Gwenffrewi eller mer allmänt Guinevere. Här har vi använt den mest använda, moderna, amerikanska stavningen av St. Winifreds namn. + Bildkälla (Karta över Wales): Utdrag från en karta i public domain som visar området Wales i relation till Storbritannien och Irland, Wikimedia Commons.